De allt högre marknadsvärdena på våra bostäder urholkar vår köpkraft och begränsar
därigenom vår frihet. Boendekostnaderna har ökat ytterliggare de senare åren på
grund av stigande kostnader för energi. Dessa kostnadsökningar har för många helt
tagit ut effekten av de olika jobbskatteavdragen.
Det allt högre elpriset har i grunden samma effekt som den allt högre skuldsättningen
(och räntebetalningarna). Den gör oss alla mindre fria. Den begränsar också
kraftigt den allmänna köpkraften och underminerar de små och medelstora företagen
som dels brottas med sina egna lån och sina egna elräkningar men också med
svårigheten att få ett bra pris för sina varor och tjänster på en marknad där
köpkraften urholkas.
En del av energipriserna beror av skatter, men detta är långt ifrån hela sanningen efterssom energibolagen har gjort stora vinster. Att nätavgifterna växer som andel av hushållens totala energikostnad, beror på den lokala monopolsituation som varje enskild fastighets-ägare måste underkasta sig. Rent allmänt har det varit ett misstag av våra politiker att sälja ut eller avreglera infrastruktur av det slaget, men gjort är gjort.
För att ge fastighetsägarna (stora som små) möjlighet att investera bort en del av sin energiförbrukning så skulle staten kunna ersätta en del energiskatterna av ett tvångssparande. Detta sparande skulle då vara öronmärkt för energieffektiviseringar. Nätbolagen bör tvingas att underlätta småskalig elproduktion. Som det är nu är intresset väldigt svalt samtidigt som de slipper ytterliggare konkurens för den kärnkraft och kolkraft de själva producerar.